Hospital
" Med oro i kroppen, går jag genom en vit, lång och kall korridor. Jag hör på avstånd luciasånger som sjunger genom en tv. Jag tänker på dom som kommer in genom dom stora vita dörrarna, men aldrig kommer ut genom dom igen. Jag är på ett ställe där liv förloras och där liv föds. Jag har förlorat 3 människor där. Men jag har även fått 4 nya. Och nu ligger hon där. Och jag kommer nog själv ligga där om en inte så lång tid. För snart kommer det märkas, och då kommer jag få vara där.
Jag möter kvinnorna och männen i de vita kläderna och alla ger mig ett leende. Är det ett leende av sympati? Hopp? Eller är det bara ett simpelt leende? Jag tar ett djup andetag innan jag öppnar dörrarna och jag känner hur en tår blir iskall på min kind när jag möter kylan från mörkret som slukar mig "
