Elin Nilsson.

Hej!
Idag är det dan före dopparedan och vi har full rulle här hemma.
Dock börjar jag nog bli lite sjuk, men jag har tagit tabletter och så.
JAG HAR INTE TID ATT VARA SJUK NU!
så det får helt enkelt vänta några dagar.
Får ta och dricka enchinea och kaffe.
Det är nice!
Jag och min far ska även ut och handla julklappar.
Jag har inte handlat en enda julklapp än, så jag får hoppas att jag hittar julklappar till alla som jag måste hitta julklappar till.
Jag längtar väldigt mycket tills i morgon.
Jag saknar mina släktingar väldigt mycket.
Och jag vet att jag kommer ha den typiskt fina julen som alla vill ha.
Alla mina syskon ska fira julen hemma och det kommer vara fullt av musik,skratt och lekande barn.
Kalle anka kommer såklart också vara på tv.
Det brukar dock bli så att när kalle anka väl sätts igång och vi alla har bunkat upp oss i soffan, så somnar vi.
Men jag ska försöka hålla mig vaken!Banne mig!
Radion kommer även ringa oss, så vi kommer vara på radion med!
Tror att det är radio kristianstad!
Dom kommer inte bara ringa en gång, utan två!
Jag längtar!
Saken är den, att i år så längtar jag inte efter julklapparna, utan jag längtar efter alla som vi ska fira jul med.
Alla mina släktingar, allt stim och stoj, maten, myset, samhörigheten och det faktum att vi alla samlats för en enda sak, att bli påminda att det är dessa människor som är en stor del av en själv.
Ja, gud vad jag längtar!

De senaste dagarna har varit väldigt konstiga.
Jag har absolut inte varit mig själv.
Jag har varit väldigt sum och förvirrad och det är i den stunden man måste försöka koncentrera sig på vem man är, vad man står för, vad man skickar ut för signaler, och vad man verkligen värderar här i livet.
Jag vet precis vad jag värderar och jag vet vad som kommer i andra hand.
tänk på det, ni!

Detta blev ett väldigt konstigt inlägg, det vet jag.
Men jag är en väldigt konstig människa.

Jag saknar Sarah jättemycket, det vet jag det med.
Och jag saknar Elvira väldigt mycket.
Undrar om hon saknar mig med?
Jag träffar henne aldrig mer, vilket är väldigt synd, med tanke på hur tajta vi var innan.
Inget kunde komma mellan oss.
Tills nu.
Vi gick skilda vägar, men jag är ändå stolt över vad jag gjorde.
Sen finns det ju saker som jag är mindre stolt över just nu, men det går inte att ändra på.
Även om jag skulle velat det så himla mycket.

Men som sagt, jag lever i stunden och nu koncentrerar jag mig på en sak, Mig själv och mina släktingar.

Väldigt långt inlägg måste jag säga.
Ha en god jul, för det ska jag ha!

Fridens!
Tro,hopp,kärlek!