Elin Nilsson.

God morgon!
Jag hade ju haft sovmorgon tills 9, men när vaknade jag?
Jo, halv 7!

Så nu sitter jag framför MTV, och som jag har skrivit innan, så är det väldigt hjärntvättande.
Och här lär jag väl sitta tills jag ska sticka.
Älskar långa morgnar.

Åh, jag hade en konstig dröm i natt.
Jag drömde att jag åkte hem till min syster, Annelie.
Och att när jag var där så började hon få värkar och vattnet gick och allt.
Men sen vaknade jag.
Så nu undrar jag, syster?
Ska du ha barn i natt eller nåt?
Känt nåt konstigt eller något?
Åh, jag oroar mig så mycket i onödan.
Tänker alldeles för mycket på det.
Men det är 3 dagar kvar!
Men jag längtar som en idiot.

Ni skulle sett mig när jag blev moster för första gången.
Det var jätteknäppt.
Jag och mor var ensamma hemma hos oss.
Jag var 13 år.
Så var väl klockan 9 på kvällen.
Och det var den 5 november.
Mor och jag ligger halvdeckade i soffan efter en fet måltid och efterätt.
Helt plötsligt ringer telefonen och mor svarar.
Hon säger "Annelie,Annelie?"
Jag flyger upp pch sätter mig brevid mor och trycker örat mot telefonen och hör Annelie som gråter och så hör jag bebisskrik.
Jag blev helt hysterisk och börjar gråta och springa runt i hela huset.
Jag skrik/gråter och mor blir rädd att jag skadat mig eller något liknande.

Herregud vad jag var lycklig.
Och dagen efter, när jag väl fick träffa lilla Anton var jag hur lycklig som helst.
Han var så liten och hjälplös.
Jag var livrädd att tappa honom.

Gud, Jag börjar faktist gråta lite bara av att tänka på det.
Mina små älsklingar.
Nu saknar jag dom jättemycket.

Åh!
Nej, nu ska jag ta en til kopp kaffe och njuta av ensamheten här hos min faster.
Hon åkte vid 6 tiden i morse.

Jaja,
Fridens!
Tro.Hopp.Kärlek.


Älskar och saknar er mina små busungar.
Här anfaller dom en trött moster.