Heartbeats
För bara en stund sen, när jag satt och lyssnade på min och Robins låt (samma namn som rubriken), så kom jag att fundera mycket på just Robin. Det har snart gått två veckor sen jag träffade honom och jag har börjat känna ett slags lugn i hela kroppen. Han är snart hemma.
På fredag har vi varit ihop i 5 månader. Även om det gått 5 månader så känns det ändå så nytt. Vi har ju träffats i 7 månader, så man borde ha vant sig. Men icke. Det känns så nytt fortfarande. Jag får fjärilar i magen bara av att tänka på honom och speciellt när jag ska träffa honom.
Men något som bekymrar mig är att under denna tiden som vi inte har träffats, så har jag lyckats glömma hans doft. Den underbara doften av min älskade. Och jag har på något sätt, trots att jag har legat nära honom verenda morgon vi har spenderat tillsammans och verkligen studerat detaljerna på honom och känt honom andas när han sover,glömt hur han ser ut för just mig och hur han känns fysiskt för just mig. Jag har glömt hur det känns när han rör vid mig, hur det känns när hans läppar når mina.Jag har glömt hur hans röst låter. Hur hans skratt låter. Under ett tag glömde jag mina känslor.Varför vet jag inte. Kanske för att det har hänt så mycket under tiden han har varit borta?
Något som jag inte kan glömma är när han lägger armarna om min midja på morgonen medans jag står och lagar frukost till oss båda, hur varm och trygg jag känner mig när han ser på mig och ler.Känslan när han säger "Jag älskar dig, Elin" och känslan av att vakna mitt på natten och märka att han fortfarande ligger och håller om mig.
Samtidigt som jag sitter och skriver detta, så gråter jag. Men inte av sorg och inte av längtan, utan av lycka. För att en sån som Robin har fastnat för en sån som mig.Jag är lycklig för att jag får känna den starka kärleken som man bara ser på film,läser om i böcker och som man bara kan drömma om. Den har jag. Jag trodde aldrig att någon skulle kunna göra mig så lycklig.Jag erkänner, jag trodde inte ett dugg på kärlek när jag träffade Robin. Jag har aldrig riktigt trott på det.Jag har aldrig riktigt känt det. Visst, jag har varit i ett förhållande innan, men vi hade problem redan från början. Robin och jag har än så länge inte haft några problem. Vi har aldrig varit sura på varandra.Vi har aldrig grälat. Vårt förhållande är än så länge problemfritt och han har fått mig att tro. Tro på kärleken.
Så Robin, Tro.Hopp.Kärlek. Och du är alla dom tre sakerna för mig.
10 dagar. 10 ynka dagar!
På fredag har vi varit ihop i 5 månader. Även om det gått 5 månader så känns det ändå så nytt. Vi har ju träffats i 7 månader, så man borde ha vant sig. Men icke. Det känns så nytt fortfarande. Jag får fjärilar i magen bara av att tänka på honom och speciellt när jag ska träffa honom.
Men något som bekymrar mig är att under denna tiden som vi inte har träffats, så har jag lyckats glömma hans doft. Den underbara doften av min älskade. Och jag har på något sätt, trots att jag har legat nära honom verenda morgon vi har spenderat tillsammans och verkligen studerat detaljerna på honom och känt honom andas när han sover,glömt hur han ser ut för just mig och hur han känns fysiskt för just mig. Jag har glömt hur det känns när han rör vid mig, hur det känns när hans läppar når mina.Jag har glömt hur hans röst låter. Hur hans skratt låter. Under ett tag glömde jag mina känslor.Varför vet jag inte. Kanske för att det har hänt så mycket under tiden han har varit borta?
Något som jag inte kan glömma är när han lägger armarna om min midja på morgonen medans jag står och lagar frukost till oss båda, hur varm och trygg jag känner mig när han ser på mig och ler.Känslan när han säger "Jag älskar dig, Elin" och känslan av att vakna mitt på natten och märka att han fortfarande ligger och håller om mig.
Samtidigt som jag sitter och skriver detta, så gråter jag. Men inte av sorg och inte av längtan, utan av lycka. För att en sån som Robin har fastnat för en sån som mig.Jag är lycklig för att jag får känna den starka kärleken som man bara ser på film,läser om i böcker och som man bara kan drömma om. Den har jag. Jag trodde aldrig att någon skulle kunna göra mig så lycklig.Jag erkänner, jag trodde inte ett dugg på kärlek när jag träffade Robin. Jag har aldrig riktigt trott på det.Jag har aldrig riktigt känt det. Visst, jag har varit i ett förhållande innan, men vi hade problem redan från början. Robin och jag har än så länge inte haft några problem. Vi har aldrig varit sura på varandra.Vi har aldrig grälat. Vårt förhållande är än så länge problemfritt och han har fått mig att tro. Tro på kärleken.
Så Robin, Tro.Hopp.Kärlek. Och du är alla dom tre sakerna för mig.
10 dagar. 10 ynka dagar!
Kommentarer
Trackback
