Follow me

Tjenare!
Gårdagen var väldigt trevlig!
Spenerade faktist midsommar här hemma med mina föräldrar och deras kompisar.
Väldigt mysigt.
Jag var ju även och tog adjö av Robin igår vid tåget.
Jag har fortfarande inte fått någon deppkänsla och jag känner mig faktist inte så ensam än.
Jag räknar dagarna tills han kommer hem.
Nu krävs det 5 händer (alltså mer än vad jag har) för att kunna räkna de 21 dagarna tills jag är i hans famn igen.
Det kanske till och med är mindre, eftersom han sa att de kanske kom hem några/någon dag tidigare. Det hade varit väldigt skönt, för då hade jag haft några lediga dagar med honom. Men det är ju inte säkert som sagt.
Han har hört av sig idag. Just nu befinner han sig i Berlin.
Jag börjar känna att detta kommer jag klara. Jag kommer säkert få mina stunder då jag känner att jag inte kommer klara detta. Jag kommer må dåligt, jag kommer gråta, jag kommer vilja känna hans doft, jag kommer vilja känna hans hud och hans lilla skäggstubb mot mig när vi kysser varandra. Men det kommer gå snabbt. Det kommer bli skönt att få sakna honom.
Detta kommer bli min egna tid att få vara helt själv om jag så vill. Det blir ju vad man gör det till, right?
Vill jag vara själv, så kan jag vara själv. Vill jag ha kul och umgås med mina vänner, så kan jag göra det.

Ikväll, så hoppas jag faktist att få vara själv.
Mor och far funderar lite på att åka till eket verkar det som.
Så det kan vara skönt för mig att bara vara helt själv en kväll.
Det är ju trots allt nästan ett halvår sen jag var helt själv en lördagskväll.
Jag kan tänka mig att spendera denna kvällen med att dricka litervis av grönt thé och sitta och titta på galet mycket sex and the city.
Men vi får se hur det blir med det. Dom kanske stannar hemma, eller så följer jag kanske med dom. Vem vet? =)

I morgon är det dags att börja förbereda för logdansen.
Jag är faktist riktigt pepp till logdansen, trots att jag inte kommer ha Robin vid min sida. Har jag klarat mig 18 år utan att ha en pojkvän vid min sida där, så ska jag nog kunna härdas ännu en gång. Inga problem!

Åh! Emma(som jag skrivit om innan) har äntligen fått hem sin pojkvän. Jag är så himla glad för hennes skull!
Dom verkar ha det så fint tillsammans. Emma, om du läser detta, så ska du veta att jag tänker på dig typ varje dag. Jag är verkligen sjukt lycklig för din skull och du ska även veta att jag har sjukt mycket stöd och hjälp av dig, även om du kanske inte vet om det själv!

Så, då avslutar jag detta inlägget med det.
Fridens!
Tro.Hopp.Kärlek.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0