Elin Nilsson.

Hejsan svejsan!

Just nu sitter jag och sörplar på en kopp te och myser lite.
Eller myser kan man kanske inte kalla det.
Sitter och tänker på framtiden igen.
Har fortfarande inte fått något svar angående praktikplatser och jag börjar tappa motivationen mer och mer.
Börjar bli mer och mer desperat.
Funderar nästan lite på om man skulle fråga mina syskon om dom behöver någon hjälp. typ att man hade bott hos dom någon dag i veckan och passat barn,städat och hållt det fint. typ som en nanny. Men sen tycker jag inte att det är deras ansvar att ge mig pengar.
Sen funderar jag lite på om man ska hoppa på en utbildning. Men vart? Det var ju just därför jag bestämde mig för att söka jobb efter studenten, så jag kunde ha min tid att tänka på vad jag ville göra. Jag har verkligen haft all tid i världen att tänka på det men jag slits mellan så mycket.
Ska jag jobba med barn eller som kosmetolog eller ska jag läsa till att bli psykolog?
Dom tre sakerna är just dom sakerna som jag vill göra mest. Speciellt kosmetolog.
det dåliga är dock att då kommer jag antaligen få läsa i malmö eller lund, vilket gör att jag i princip måste flytta dit för att slippa pendla. Och då måste jag prioritera min trygghet. Kommer jag känna mig trygg av att bo i malmö? Nej, absolut inte! I alla fall inte själv. Lund? Jaa, men då kommer mitt förhållande med robin ta stryk eftersom det är så lång mellan ystad och lund.
Ja, och börja inte ens snacka om körkort. Som läget är nu, så är jag inte alls manad eller peppad till att ta ett körkort. Jag är fortfarande livrädd över att sitta bakom en ratt och jag blir till och med nervös bara av att åka bil. Även fast jag vet att det bästa hade varit att ta ett körkort, så vill jaginte det. Det är något som jag hoppas att jag kommer vilja göra senare.Men just nu är jag alldeles för rädd. Så där har ni svaret till varför jag inte håller på med ett körkort. Jag är för feg helt enkelt.

Men vi får se vad jag får för respons nu från ställena jag har sökt jobb på.
Men en sak är aäker, och det är att jag vill hemifrån. Det är alldeles för mycket skrik och sura miner här hemma(förmodligen för att jag i princip alltid är hemma) och jag mår inte bra av det. Det gör ingen av oss som är här hemma. Jag vill bara bort härifrån och det är inget illa menat till mina föräldrar, men jag mår inte bra av det. Kom på mig själv i dag med att tänka på när jag mådde som bäst. Och svaret blev att det var när jag var själv hemma. När mor och far är på jobbet. Eller när jag är hos Robin. Eller ute och går. När jag är själv hemma är det precis som om jag får en slags ny energi. Jag går runt och sjunger, tvättar och städar och har alltid ett litet leende på läpparna. Sen försvinner det, som ett slag i magen.

Jag vill ha något eget. Ett eget liv, ett eget hem där allt är mitt. Men vad behöver jag då? Pengar. Och hur får man pengar? Jobba. precis.

Man kanske skulle börja sälja sig?

Skämt åtsido.

Nu orkar jag inte älta om detta mer utan nu tänke rjag skriva det jag egentligen tänkte skriva.

Jag sitter här med min kopp te ( som just nu är väldigt kallt!) och är rätt nöjd med min dag.
Maten har funkat ännu bättre idag än vad den gjorde igår och jag har tagit en timmes rask promenad med wiwwi!
När jag väl kom hem blev det en skön dusch(var jättesvettig effter att ha gått så snabbt) och sen började jag städa toaletten. och lite på mitt rum. och sen städade jag min garderob. tvättat har jag också gjort, banne mig!

Och nu är denna dagen snart slut.

Så nu får vi se vad de närmsta 2-3 timmarna har att erbjuda lilla mig!

" Jag är inte som alla andra, men jag är i alla fall mig själv"

Fridens!
Tro.Hopp.Kärlek.