Elin Nilsson.

Jag vet att det funkar. De flesta går upp igen efter att ha gått på viktväktarna. Men jag ska verkligen försöka hålla det när jag väl har gått ner allt.

Sen valde jag det även för att här kan jag äta vad jag vill( i rätt mängder) och går inte till någon överdrift.

När jag var som värst med maten så vet jag att jag kunde känna mig stolt när jag gick och la mig på kvällen och tänkte " Åh, vad duktig jag har varit idag! Har bara ätit en ENDA bulle. Men det hade ju varit bättre om jag inte ätit den." Sjuka tankar, jag vet. Och ja, det kunde gå dagar utan att jag åt något alls. Som max gick jag utan mat i 3-5 dagar. När vi hade en konsert i skolan så skötte jag ljuset och ljudet. mitt i allt svimmar jag och ligger inne i ett helt annat rum. DÅ hade två av mina lärare burit upp mig och lagt mig i rummet, sen satt dom vid min sida när jag vaknade. Dom satt även med ett stort glas vatten och en macka med marmelad. Åt två tuggor av den, sen slängde jag den när jag var utan uppsikt. Alla lärare i skolan visste om vad jag gjorde. Dom hade till och med ett möte med alla lärare som hade mig, där dom berättade vad som hade hänt. Jag blev skickad till kuratorn flera gånger i veckan. Vännerna började sina, eftersom jag var som i en bubbla för mig själv. Till och med mina killkompisar kommenterade att "fan vad du har blivit smal!"

När jag började träffa robin, så sa jag till mor att jag åt hos honom och när jag kom till Robin sa jag att jag hade ätit hemma. Och så här höll det på. När jag och Robin hade varit ihop i några månader, så började jag skärpa mig. Han fick mig att må bra och han hjälpte mig på så många sätt. Det är Robin jag har att tacka för att jag blev frisk.

Tankarna är alltid där, och jag har vant mig vid att dom aldrig kommer försvinna. Ångest efter mat och allt.

Men denna gången ska det göras rätt! Jag ska må bra. Gör om, gör rätt.

Fridens!