Elin Nilsson.

Du är det finaste mina ögon och mitt hjärta någonsin skådat!



Tack för att just du är du!
Tro.Hopp.Robin

Så här glad är jag just nu för att nu ska jag åka in till min pojk! Jippie!

Även om jag inte gillar mitt hår på denna bilden och även om jag tycker att jag ser ut som jag vet inte vad på den, så förklarar den ganska bra hur jag känner.
Vi har bägge två ett leende på läpparna och vi ser kära ut.
Och om det nu är så, så får jag se hur jävlig ut som helst, för jag är glad att jag har honom.
Min Robin! :)



100209.
Tro.hopp.kärlek.

Packningen är nästan klar.
Städningen är nästan klar.
jag saknar min pojk galet mycket.
Och om 33 timmar så lyfter mitt plan.
Lite galet.



Detta var innan vår tid. Eller ja, det var här vår tid började.

Godmorgon!
Jag har fått en timmes sovmorgon!
Så himla skönt!
Dessutom somnade jag innan 12 igår igen.
Det hör inte till vanligheterna!

Hela denna helgen ska jag spendera med Robin.
Idag ska vi på fest hos Julia.
I morgon ska vi passa mitt hus.
Och på Söndag ska vi ha alla <3-dag mys med massa vänner.
Så det kommer bli najs!

Men nu måste jag dra, duschen kallar!
Fridens!
 
Oh! Glöm inte gå in på www.therecon.se och lyssna på deras nya singel i det högra hörnet.
"savior" heter den!
Sjukt jäkla bra!

Jag är väldigt glad.
För nu har jag införskaffat mig en såndär pojkvän! :)

Tro.Hopp.Kärlek.
Fridens!

För vad som skulle varit.
För vad som skulle funnits.
För det som skulle varit kvar.
För det som skulle fylla våra hjärtan.
För det vi var.
För det som inte skulle hänt.
För det som inte skulle fyllt våra ögon med tårar.
För det vi nu kunde vara.
Är det som inte längre finns kvar.




3.6.5

Det finns en tjej i tvåan på estet som inte vågar byta om bland de andra tjejerna i omklädningsrummet för att det finns en tjej som är gay i samma klass och nån som är bisexuell och hon är rädd att dom ska kolla in henne.
Sjukt, eller hur?
Det var en av anledningarna till att jag aldrig sa något om att jag var gay/bisexuell.
För att jag var så himla rädd att just något sånt här skulle hända.
Nu drabbar ju inte detta mig överhuvudtaget och jag har aldrig fått någon hemsk kommentar eller fått reda på något sånt här liknande och det är jag faktist chokad över. Men sen har jag ju många år kvar att leva, förhoppningsvis, så jag kommer ju säkert vara med om något senare i livet.
Det enda som var riktigt jobbigt var ju just det att min mamma inte accepterade det, men vad kan jag göra åt det?
Ska jag leva ihop med en lögn och i en lögn hela mitt liv för att passa alla runt omkring mig?
Absolut inte.
Jag kan säga att jag hade gärna varit straight, men nu är det ju inte så.

Men jag mår så himla dåligt när jag får reda på såna här saker.
Fan, utrota homofobism på direkten!

Sitter och tänker tillbaka.
På den dagen.
När jag kom ner på morgonen och mötte folks blickar.
Blickar fulla av medlidande och ömkan.
Hatar när folk tycker synd om en.
själv var jag bara sårad och det kändes som hjärtat var i sönder.
Nu visste jag hur riktigt svek kändes.
Den dagen slutade jag älska dig, helt.
3 veckor senare var det över.
Under dom tre veckorna var det det enda jag tänkte på.
Varje dag, varje sekund.
Hela tiden.

Det kommer aldrig läka.
Det vet du va?