Elin Nilsson.

Idag har lyckan tagit mig som en stormvind.
Klockan 11 idag blev jag moster till en liten flicka.
Jag är lycklig.
Lycklig med stort L!

Hej hej!

Så, nu har jag precis kämpat mig ur några timmar av ångest och nu är jag fit for fajt igen!
Snart ska jag ta en runda och städa ordentligt här.
Och sen blir det att skrvia i boken.
Idag vill jag nog skriva om Sarah & Jimmy och frans eller om min syster.
Har precis gjort en kopp the och jag tror även att jag ska ta och skära upp en pomelo och sitta och smaska på det!

Jag saknar min syster jättemycket idag.
Hon hörde av sig via facebook och jag kände hur en stor klump samlades i magen och saknaden slog mig som ett slag i magen.
Har inte träffat henne på ca 3 veckor tror jag att det är. Kanske till och med mer.
Och det är väldigt jobbigt, eftersom jag brukar träffa henne i alla fall en gång i veckan.

Just det!
Jag har väl inte berättat att jag äntligen har fått tillbaka min egna data igen!
Så himla skönt!
Det som är lite tråkigare är ju att jag inte har kvar mitt officepaket mer som jag fick av Jihad (jennas pappa)
Det försvann när dom ominstallerade datan.

Men jag har något som heter openoffice så jag får väl ge mig på det och försöka arbeta med det i stället.

Nej, nu måste jag kila.
Just nu är mitt humör på topp så jag får passa på!

Fridens!
Tro.hopp.kärlek.

Helt galet hur lätt jag får ångest.
Jag har det nog lite varje dag.
Vissa dagar är det värre och andra dagar är det lättare att hantera.
När jag har folk omkring mig är det ingen fara alls.
Men när jag är ensam, det är då det är jobbigt.
Det är svårt att förklara en ångestkänsla för folk som inte har ångest.
Men när jag har ångest känns det som jag har glömt något eller som jag har gjort något jag inte vill.
Eller att jag ångrar något jättemycket.
Det är en väldigt påträngande känsla och det behöver inte ha hänt något för att jag ska få det.

Jag kan vara helt normal i ena sekunden och sen helt plötsligt är det som om någon trycker på en knapp och nästa sekund kan jag sitta ner på ett golv och gråta.

Jag kan inte riktigt sätta fingret på när jag började få ångest.
Tror att jag började få det så smått när jag var i 10-års åldern.
Ungefär när min mamma fick cancer.
Jag var så rädd att förlora henne.
För innan cancern kom in i vår familj så tänkte jag att dom som fick cancer , dog.

Nu när jag håller på att skriva min bok så kommer jag inte ihåg mycket sen innan min mamma fick cancer.
Visst, jag har några små minnen men det är inte många. Det var som att hela mitt liv exploderade när min mamma blev sjuk och sen dess kommer jag ihåg nästan allt ända fram till idag.

Men nu tänker jag inte deppa ner mig.
Man får i stället tänka på allt det positiva man har.
Jag ska snart blir moster igen och det räcker för att jag ska kunna rycka upp mig igen!
Barnen blåser även bort min ångest på direkten!
Och min familj.
Och alla mina underbara vänner.

Så till min familj : Jag älskar er av hela mitt hjärta.
Och till mina vänner: Jag är så otroligt glad att jag har er alla. Ni är underbara.
Och till mig själv: Fortsätt tänka positivt, du kommer inte långt av att vara nere.Fortsätt le.

Fridens!
Tro.Hopp.Kärlek.

Hejsan!
Just nu sitter jag och försöker ringa min mor, men hon vill förmodligen inte prata med mig verkar det som.
Eller så sover hon. Kan vara så med.
Eller så hinner hon inte ta telefonen.
Tänk om det hänt något?
Usch, nu blir jag sådär nojjig och paranoid igen.
Det är jobbigt.
Ska prova ringa nu igen.
*ringer*
.....*faxen går in*

Okej, nu blir jag riktigt orolig.
AAAAAAAAAH!

Jag försöker prata med henne varannan dag i alla fall.
Usch nej, nu blev jag jätterädd att det hänt något.
Usch..

Nej, jag får fösöka tänka på något annat nu.
Jag lutar mig tillbaka och sätter igång paramores nya album och försöker lugna mig.
Men shit, tänk om det hänt något.
Syrran har inte skrivit någon kommentar i min blogg heller.

Hmm..
Nu fick jag massa konstiga känslor.
SVARA!

Nej, nu ska jag böla lite.
Som sagt, hatar kvinnobekymmer.

tro.hopp.kärlek

Åh!
Gud!
Annelie!
JAG LÄNGTAR SÅ GALET MYCKET TILLS DU FÅR BEBISEN!!!!
Jag tror att de flesta i skolan är ganska trötta på mitt tjatande just nu.
Jag tjatar hela tiden om att jag längtar tills bebisen kommer och allt sånt.
Dom kommer nog tycka att det är skönt när den väl har kommit och när jag är ledig från skolan.
Men jag kan inte hjälpa det!
Jag älskar dom ungarna!

Undrar hur det kommer bli då när och om jag får egna barn...
Hmm..
9 dagar tills bebben kommer om det blir den dagen som den är utträknad på.
Men jag tycker att hon ska föda nu i veckan!

Åh!
Lycka när den dagen kommer!



Tro.Hopp.Kärlek.

Hai!

Mtv är galet hjärntvättande!
Har suttit och glott på det nu i flera timmar.
Ögonen bara fastnar.
Snart ska jag nog gå och lägga mig hade jag tänkt.
Jag har badat barnen och dom somnade för två timmar sen.
Alvin hade på sig sin grodmorgonrock och han var så söt när han somnade i den.
Min lilla groda! :)
Jag ska nog lägga mig och titta på film innan jag somnar.
"i'm not there" blir det nog.

Nej, nu blir det sova.
Natti!
Fridens!
Tro.Hopp.Kärlek.

Idag har varit en...konstig dag.
Varför har jag ingen aning om.
Den känslan som kändes så bra i morse typ försvann.
Men men , det är väl sånt som händer.

Jaja, jag åkte till skolan och hade samhällskunskap.
Jag är nästan chokad över hur koncentrerad jag har börjat bli på lektionerna.
Jag sitter och lyssnar intresserat och är med och diskuterar mycket.
Vad hände?
Hmm..
Men det känns väldigt bra.
Ska vi bara hoppas att jag är lika duktig med läxor och arbeten med!
Jag vill verkligen satsa nu sista året!

Sen hade jag håla i 3 timmar.
Åh! Estets underbara planering!
NOT!

Sen var det ensemble.
Det gick som det gick.
Eller hur ANGELICA ANDERSSON!?
Haha!

Sen fikade jag lite med ange och lolo.
Sen bar det av hemåt.
Väl hemma gjorde jag....ingenting.

Så skönt det är att komma hem från skolan och bara luta sig tillbaka och andas. Men till slut började jag tvätta och sen städa undan lite på rummet, så nu kan man i alla fall gå här inne :) Ja, jag vet. jag är en liten mögtocke just nu. Men det får jag faktist vara tycker jag! Jag plockar undan lite dag för dag i alla fall.

Men nu ska jag snart sova.
Ska upp klockan 6 i morgon.
Jag älskar morgnar!
Dom är så kalla och nya på något sätt.

Nej!

Fridens!
Och till alla mina vänner :
Jag är så otroligt glad att jag har er. Jag hade inte varit någonting utan er!
Jag älskar er!

Och jag saknar mina små älsklingar!
Annelie! jag vill träffa dig innan du ska ploppa ut den lilla bebben!
Jag saknar er!

jag & två av mina älsklingar:


fridens!
tro.hopp.kärlek.

 

Jag är så galet glad!
Om 23 dagar är det uträknat att jag ska bli moster igen.
Jag längtar som en idiot efter det lilla knytet som jag så många gånger har känt sparka och hålla på i annelies mage.
Och man längtar så mycket efter att få hålla det som man så länge har känt där i magen, i famnen.
Och när jag väl sitter där på BB med barnet i famnen så känner jag en sån lycka!
Inget slår det!
Jag förstår inte hur man kan sakna någon som man aldrig har träffat.
Men jag saknar verkligen denna bebisen och den dag den kommer.
Jag längtar verkligen som en idiot!

Fridens!
Tro.Hopp.Kärlek.